Industrins problem med skruvförband ett allt större industriproblem med fyra centrala problemområden.

Vindkraftverk som havererar, industrier som får utrymmas, rymdfärjor som måste repareras, flygplan som får flygförbud, gruvmaskiner som står still och en 70 meter hög skorsten vid ett energiverk som är på väg att ramla.

Flertalet av dessa händelser har det rapporterats om i svenska och utländska media under de senaste åren och som gemensam nämnare har de problem med sammanfogningar. Problem i form av skruvar som brister på grund av bristande kvalitet, eller lossnar på grund av fel utfört monteringsarbete. Det som brukar kallas tung industri – som t ex gruvor, energisektorn med bl a kärnkrafts- och vindkraftsindustrin samt process- och petrokemisk industri- är extra känsliga för dåliga sammanfogningar. Dels för att produktionsmiljöerna är tuffa med stora påfrestningar på sammanfogningarna, men också därför att konsekvenserna blir extra stora när fästelement och sammanfogningar går sönder .

Industrins problem med skruvförband

Hur stora industris kostnader är för produktionsstillestånd och omfattande reparationer finns det ingen samlad statistik för, men vindkraftsindustrin får utgöra ett talande exempel. När en av de internationellt stora vindkraftsaktörerna drabbades av haverier på grund av bristfälliga sammanfogningar byttes skruvarna ut på ett par hundra vindkraftverk. Samma företag avsatte också ett par miljarder kronor i skadegarantier, men allt avsåg dock inte skador pga bristfälliga sammanfogningar. Ändå är de ekonomiska konsekvenserna av bristande sammanfogningskvalitet sannolikt mycket höga.

Utflyttad tillverkning starten på kvalitetsförsämringen

De nämnda exemplen i inledningen är bara toppen av ett för många osynligt ”haveriberg” med stort mörkertal. Problemen är så stora att det börjar växa fram en bild som oroar många industribranscher, men det media idag skriver om har sin egentliga orsak i händelser så långt tillbaks som på 70-talet.

– Oljekrisen 1973 följdes av en global lågkonjunktur som i sin tur ledde till att allt fler svenska industrisektorer sökte sig utomlands i jakten på lägre tillverknings- och komponentkostnader. Avindustrialisering är ett begrepp som används för att beskriva utvecklingen på 70-talet och när det gäller fästelement innebar det att importen från utlandet tog fart. En konsekvens under åren som sedan följde av var att många svenska företag successivt sänkte sina kvalitetskrav – vilket jag tror i många fall skedde helt omedvetet – i takt med att det skedde en beslutsförskjutning från teknikernivå till inköpsorganisationer. Allt större fokus hamnade på lägsta pris och detta utan att man egentligen hade någon kvalitetskontroll på det som köptes in, och det gäller såväl stålkvalitet som tillverkningskvalitet.

Siffror över svensk tillverkningsindustri mellan åren 1975 och 2005 visar att antalet årsarbetare då minskade från cirka 180 per tusen arbetstillfällen till ungefär hundra. En högre automatsieringsgrad är en förklaring, men en viktig orsak är också den utflyttade tillverkningen inte minst för FoU-intensiv industri. (Industrins utveckling under de senaste decennierna beskrivs av Pontus Braunerhjelm, bl a knuten som professor till KTH, i analysen ”Den globala svenska tillverkningsindustrin – Från Duvemåla till HoChi Minh-staden”).

Brist på helhetssyn och teknisk kompetens som luckrats upp

”Sverige har slarvat bort sitt försprång av hög kvalitet och kompetens de senaste åren”. Citatet är från en artikel med en känd industriledare som också menar att en orsak till olika industriproblem är en klassisk hierkarkisk ”management by fear” företagskultur där den som undviker att göra fel belönas i betydligt högre utsträckning än den som gör rätt. När det gäller kvalitetsproblem inom sammanfogningar innebär det att en duktig inköpare som hittar fästelement till lågt pris någonstans utomlands belönas mer än en tekniker som inser att kvalitetsfrågorna bör prioriteras, men inte har mandat att driva dessa frågor.

Jag tror inte att detta är en företagskultur som är utbredd, men anser ändå att ett stort problem är att tekniker och konstruktörers krav och kompetens i många fall inte tas tillvara eller hamnar i skymundan till förmån av låga inköpskostnader.

– Det är lätt att se på skruvar och krafthylsor som enstaka komponenter som i sig inte har så stor betydelse för helheten, men det är precis tvärtom. Inom den tunga industrin som vi främst riktar oss till med AppMo-konceptet kan billiga komponenter med bristfällig kvalitet vara förödande. Inte bara för att de orsakar höga stillestånds- och reparationskostnader, utan också med tanke på de miljörisker som kan vara förknippade med att sammanfogningsproblem plötsligt och okontrollerat uppstår. Något vi ska försöka arbeta för är att industrin vid tekniska diskussioner, val av material och även vid inköpsögonblicket tillämpar ett helikopterperspektiv där alla aspekter vägs in: från konstruktions- till kvalitetskrav på sammanfogningar och det totalekonomiska perspektivet där livslängd och minskad risk för framtida skador vägs in.

Industrins problem med skruvförband

Lärande organisationer med en bred dialog mellan tekniker, konstruktörer, underhållsansvariga och även ekonomer och inköpare är något jag ser som nödvändigt för att olika industribranscher ska kunna vända en negativ sammanfogningstrend med bristande kvalitet. Om en industriorganisation arbetar med gemensamma målsättningar och erfarenhetsåterföring där även underhålls- och reparationskostnader vägs in menar jag också att många av dagens haveriproblem skulle elimineras.

Ingen kvalitetssäkrad leveranskedja vid utlandsproducerade fästelement

Det finns många exempel på att det vid haverier på grund av otillräcklig kvalitet i skruvar producerade i utlandet visat sig att kvalitetskontrollen varit obefintlig. Inköparna har helt enkelt förlitat sig på att kvaliteten varit tillräckligt enligt tillverkarens löften, men ingen egentligen testning har utförts av tillverkade element eller av ingående råvaror. Geografiska avstånd, kultur- och språksvårigheter samt bristen på insyn i produktionsmiljöerna bidrar också till att det är svårt att kvalitetssäkra produktionen.

Då de AppMo-skruvar som ingår i AppMo-konceptet produceras i Sverige skapas helt andra förutsättningar för kvalitetskontroll. I budskapet ”AppMo – Made in Sweden” finns ett tydligt löfte till svensk och nordisk industri och jag ser det som nu sker som en milstolpe för svensk sammanfogningsindustri.

– Nu ska vi ta tillbaks alla förlorade år av bristande kvalitet och det är fantastiskt roligt att vi fått med oss Momento i denna satsning. Att det i Flen finns en världsledande produktionsanläggning för krafthylsor med alla de krav det ställer på teknisk kompetens, produktionskapacitet samt test- och laboratoriemöjligheter bildar plattform för den höga kvalitetsnivå vi ställer på AppMo-skruven.

Momentos testmiljö i kombination med de resurser som finns hos ett Swedac ackrediterat tekniklaboratorium i Göteborg kommer att lägga grund för en ny och viktig tjänst: analys av orsakerna till haverier och bristfälliga sammanfogningar.

– När något händer är det givetvis viktigt för industrin att analysera orsakerna och inom ramarna för AppMo-konceptet kan vi erbjuda sådana analyser. En sådan analys kan visa att det är kvalitetsbrister, men det kan också vara så att arbetet med att göra den slutliga sammanfogningen utförts på fel sätt kanske på grund av bristande utbildning.

Den mänskliga faktorn på fältet glöms lätt bort

Ett fjärde problemområde som jag vill peka på är det man kallar ”den mänskliga faktorn på fältet”. Det har bl a vid några av vindkraftshaverierna visat sig att den personal på fältet som ska utföra montagearbetet, som t ex omfattar den viktiga klämkraften, fått för dålig utbildning och även otillräckliga instruktioner. Resultatet har blivit för hårt eller för löst åtdragna skruvar vilket efter en tid orsakat haverierna.

Som en del av AppMo-satsningen ingår därför att dels lyfta fram behoven och kraven på bra utbildning, men också att arbetet på fältet vägs in i den helhetssyn med fokus på kvalitet som jag vill återinföra hos svensk industri!

Peter Fjordman

2011 försattes Appro AB i konkurs. Redan 2008 ansåg konkursförvaltaren att det fanns grund att misstänka att Appro utsatts för ett fult angrepp. Läs mer om mysteriet på Appro här.