Skruvstandard

Skruvstandarder underlättar kommunikationen

Med standardisering vill man främst underlätta kommunikationen genom att skapa entydiga begrepp med definitioner och termer. Varje standardiseringsresultat, standard, är att betrakta som en på frivillig bas träffad överenskommelse.

EN ISO 898-1:2009 del 1, som avser de mekaniska egenskaperna för skruvar och pinnskruvar i kolstål och legerade stål med angivna hållfasthetsklasser samt gängor med grov och fin delning gäller även som svensk standard.

De skruvar och pinnskruvar som skall uppfylla kraven utvärderas endast i en omgivandetemperatur på mellan 10 0C till 35 0C. Det innebär att vid förhöjda eller låga temperaturer uppfylls inte de angivna mekaniska och fysikaliska egenskaperna.

Vid förhöjda temperaturer varierar de mekaniska egenskaperna hos skruvar och pinnskruvar på ett antal olika sätt. Ett exempel är t.ex. den undre sträckgränsen och förlängningsgränsen Rp0.2.

Skruvar som sitter i förhöjda drifttemperaturer tappar ordentligt med klämkraft. Vid normal drift i 100 h vid 300 °C kan en permanent minskning på över 25 % ske.

Vid låga temperaturer sker också betydande förändringar av egenskaperna, särskilt för slagseghet.

När skruvar eller pinnskruvar användas i omgivningstemperaturer som är över 35 0C eller under 10 0C är det användarens ansvar att se till att de mekaniska egenskaperna är lämpliga för de specifika förhållandena.

Utanför temperaturintervallet -50 0C till 300 0C rekommenderar standarden dig att konsultera en erfaren fästelementmetallurg för bestämmandet av lämpliga val för en given applikation.

Information för val och användning av stål för användning vid låga och förhöjda temperaturer ges t.ex. i EN 10269, ASTM F2281 och i ASTM A 320/A 320M.